Längtar till imorgon då vi ska iväg och mysa med en massa folk på kvällen. Vet inte riktigt hur många vi blir men ska bli väldigt kul i alla fall. Jag hoppas att någon tar med sig lite eldkonstgrejer. Hade varit sjukt roligt. Hade gärna lekt lite själv men det får bli en annan gång tror jag. Snart ska jag på middag med efterföljande pysselkväll kan jag tänka mig. Ska bli trevligt. Efter det hoppas jag att Anton kommer och möter mig. Det är ju lite roligare än att gå själv i mörkret. Men det gör han nog :)

Imorgon måste jag till graven och tända ett ljus för pappa. Sedan får jag nog tända ett gemensamt ljus för alla de andra, det blir så många ljus annars. Får tänka på dem istället... Det finns så många man vill tända ljus för. Får nog se hur jag gör imorgon, kanske blir lite fler ljus trots allt.

Att säga att 1år och 8månader är samma sak som 10år för en vuxen är idioti. Att påstå att 16-åringar inte vet vad de gör är lögn. Hur kan rättsväsendet anse att 16-åringar inte är mogna nog att veta vad de gör? Det är ett hån mot alla andra 16-åringar känner jag. När jag var 16år gammal visste jag precis vad jag gjorde. Jag tänkte och tyckte på ungefär samma sätt som jag gör idag. Min man var mogen nog att välja att flytta hemifrån. Man vet mycket väl att man inte får mörda någon när man är 16 år, det känns bara löjligt att skriva ut det men tydligen anser inte rätten att så är fallet. Jag blir lite orolig när jag läser att om man är ung så får man så lågt straff, tänk då om någon annan i den åldern tänker "man kanske ska passa på när man ändå slipper ett långt straff".  Det låter kanske överdrivet men det finns tyvärr ungdomar som tänker så. Såg en intervju med en ung pojke som sa att om han visste att han skulle få lågt straff så skulle han seriöst mörda sin pappa. Jag lider verkligen med Tess familj och vänner. 

Samhället vill ofta måla upp att det är barnens fel om de är jobbiga, att föräldrarna är offer för sina barn. Men uppfostran är det ingen som talar om. Kärlek istället för hat och förakt är det ingen som talar om. Kalla mig gärna naiv men jag tror att "jobbiga" barn beror på föräldrarna. Tyvärr visar TV program som "Supernanny" och folk börjar göra så på sina barn trots att de säger att den metoden endast ska användas i extrema fall. Egentligen skulle alla föräldrar gå en utbildning i hur man ska bete sig mot barn. Men samhället fungerar så att vem som helst kan skaffa barn utan att det krävs någon vetskap om vad man ger sig in i. Ingen kunskap alls behövs. Men andra saker behöver man utbildningar och kurser i för annars är man en fara. Menar då samhället att föräldrar utan kompetens, logiskt tänkande och som kan tänka sig att ge barnet en örfil om den gör "fel" inte är en fara? Tydligen. Sen om barnet växer upp med dåliga föräldrar som inte kan ta hand om sina barn på ett eller annat sätt blir stökiga har de självklart en diagnos. Det är ju så vi i samhället löser våra problem. På enklast möjliga sätt. Vi sätter en diagnos på barnet som inte behöver annat än kärlek kanske och inte tänker vi på att denna diagnos kan vara totalt ödesdigert för barnet i framtiden. Men vad tror ni är lättast att säga? "Ditt barn har en diagnos, det är synd om barnet" eller "Det är er det är fel på, ni måste lära er att göra rätt med ert barn", tyvärr tror jag på det första. Vem finns till för barnen? Vem ser att ett barn far illa? Vem vågar anmäla detta? Oftast: ingen. Vi är fega för att anmäla för att vi vill ju inte själva bli anmälda och varför ska man lägga sig i andras liv...

Såg förresten ett bra program som faktiskt inriktade sig på föräldrarna. Blev verkligen berörd av det och ägna gärna en halvtimme till att se det.

Det finns ett ord som är så otroligt viktigt och det är CIVILKURAGE. Om fler skulle ha det tror jag att fler i samhället skulle må bättre. Våga säga ifrån när ni ser något hända som inte får ske!

Känner att det är lite för mycket på gång just nu. Hinner inte riktigt med allt. Försöker prioritera men det går väl sådär bra. Mycket tankar just nu... Det är nog bara att bita ihop och ta tag i det. Fråga är bara i vilken ände man ska börja att reda ut först?

Tragiskt nog var detta en riktig utmaning för mig igår. Det tog nog ungefär 7 minuter att ta sig upp. Anton tyckte synd om mig men kunde inte låta bli att flina lite åt mig. Men med all rätt! Jag såg ungefär ut som ett stort troll som skulle försöka dansa balett. Ingen vacker syn. Hoppas inte att grannarna tittade ut på mig genom sina små titthål. Jag hoppas att detta inte kommer hålla i sig i alla fall. Får skylla på att jag var lite för tjock och trött just igår...

Har inte skrivit på ett tag men det beror på att jag haft en del att tänka på.

Igår berättade en tjej för mig om en kvinna i USA som hade upptäckt att hennes son var pedofil. Polisen hade hittat en massa filmer i hans rum och i en av filmerna har han sex med en 4-åring i 5 TIMMAR! Detta var så sjukt att det är svårt att beskriva vad man känner när man hör något sådant. Många tankar och funderingar dyker upp. Något jag funderar på är hur han fick tag i den här stackars lilla flickan och vart var hennes föräldrar? Vad ser vuxna män i dessa små flickor? Känner de makt av att förstöra någons liv både fysiskt och psykiskt? Jag förstår inte och kommer antagligen heller aldrig kunna förstå hur man tänker som pedofil.

Idag träffade jag Josefine. Vi gick på stan och åt lunch. Har saknat henne senaste veckan så det var skönt att träffas igen. Hittade en supersöt tröja på stan som Anton gillade.

Måste faktiskt sova nu eftersom vi ska upp vid 7 imorgon för vi ska på mötet.

I helgen, särskilt på fredag, kommer jag tänka extra mycket på dig och din familj. Du vet vem du är. Många kramar

Här kommer ett litet tips om du vill må bättre i dig själv.

Ta en bok, ett häfte eller ett block. Varje kväll skriver du ner:

3 saker som du gjort bra idag

3 positiva saker om dig själv (efter ett tag kanske du måste upprepa dig men det gör ingenting)

3 saker som gjort dig glad idag

Det kanske är svårt i början men med tiden blir det lättare. Lycka till!