Inlägg publicerade under kategorin Samhällsfrågor

Av nickel - 28 februari 2010 21:00

Den här låten tänkte jag på första gången jag såg "När mörkret faller". Lyssna på texten. Jag förstår inte hur man kan döda en annan människa, hur man kan döda sin dotter. Vad kan vara viktigare än sina barn? Det finns ingenting som någonsin skulle få mig att kunna göra min son illa på något sätt. Jag förstår verkligen inte. Det har inte ens med religion att göra. En del religioner kan ju få människor att göra konstiga saker, tänker mest på alla sekter ute i världen.

Av nickel - 22 februari 2010 23:52

Hur tänkte hon där? Carola åker seriöst till ett ställe som precis varit med om en katastof och vad ger hon till sitt fadderbarn? En Hugo Boss-parfym. Visst, jag tror säkert att hon gett jättemycket till den här pojken men just då passade det kanske inte med en parfym. Om hon nu verkligen ville ge något med ett fins märke kunde hon väl åtmindstone gett en Lacoss-tröja som han kunde haft nytta av. Hon representerade ju inte bara sig själv utan organisationen hon åkte med. Hur modernt de än lever i vanliga fall som Carola sa så är det kanske inte vad de behöver just nu.

Av nickel - 20 februari 2010 23:28

Bris har bytt telefonnummer och har nu nummer 116 111. BRIS är så oerhört viktiga. Jag tror inte att det finns många barn som inte vet vad BRIS är och det är väldigt bra att barn kan ringa gratis och anonymt. Det finns så många barn som mår dåligt i vårt samhälle och många vågar inte gå till personal på skolan. En del har en hård mask som de måste visa upp. De måste visa sig starka och får inte visa att de mår dåligt. Det är väldigt positivt att alla barn får ringa oavsett hur stort eller litet problem de har. Har ett barn problem är det ju det värsta i deras liv just då. Även om det är att tjejen i grannklassen tittade snett på en när man gick förbi. Alla kan må dåligt av olika saker och en sak som inte gör någon ledsen kan en annan bli ledsen för.


Här är deras kampanj med deras nummer och låten Calling out med Lazee och Apollo drive. Vill ni ha låten? Smsa då till 72950 och skriv "CALLING OUT". Det kostar 10kr + ev. operatörskostnad. 4kr går oavkortat till BRIS.

Av nickel - 20 februari 2010 13:18

Igår när jag tittade på Let´s dance så pratade Stefan Sauk om ett barnhem som han hade varit med och startat. Han sa att alla pengar går oavkortat till barnhemmet om man skänker pengar dit. Äntligen var väl det första jag tänkte. Äntligen något man kan skänka pengar till som verkligen kommer fram och hjälper där det behövs och inte hos någon chef på ett kontor som har så mycket pengar att han aldrig kommer göra av med dem.


www.helpinghand.nu


Hur ofta får vi inte höra på nyheterna om olika hjälporganisationer som antingen fuskat till sig mer pengar än de sagt eller som helt enkelt inte ger mer än 10%?

Av nickel - 19 februari 2010 18:00

När en person  blir sjuk så handlar allt om partnern. Barn/ungdomar får oftast inte veta så mycket de vill och blir inte erbjudna samtal. Oftast blir änkor/änkemän erbjudna att gå i gruppsamtal. Det är inte alla barn/ungdomar som vill detta men jag tycker att det ska finnas en möjlighet om man vill. Kan inte sluta tänka på alla små barn som ska förlora eller har förlorat en förälder som alla glömmer bort. Ska ändå inte barnen prioriteras i samhället? Små barn kan ju må mycket sämre än vuxna för det kan vara svårt att ta till sig allt. Små barn ska inte behöva gå igenom en förälders död när de inte ens är myndiga. Men däremot kommer alla par att splittras förr eller senare, kall sanning men det är ju så. Jag tycker att det är oerhört viktigt att fånga upp alla barn som faktiskt också behöver någon att prata med. Barn har ofta djupare tankar än vad vi vuxna kan förstå.

Av nickel - 27 oktober 2009 00:25

Samhället vill ofta måla upp att det är barnens fel om de är jobbiga, att föräldrarna är offer för sina barn. Men uppfostran är det ingen som talar om. Kärlek istället för hat och förakt är det ingen som talar om. Kalla mig gärna naiv men jag tror att "jobbiga" barn beror på föräldrarna. Tyvärr visar TV program som "Supernanny" och folk börjar göra så på sina barn trots att de säger att den metoden endast ska användas i extrema fall. Egentligen skulle alla föräldrar gå en utbildning i hur man ska bete sig mot barn. Men samhället fungerar så att vem som helst kan skaffa barn utan att det krävs någon vetskap om vad man ger sig in i. Ingen kunskap alls behövs. Men andra saker behöver man utbildningar och kurser i för annars är man en fara. Menar då samhället att föräldrar utan kompetens, logiskt tänkande och som kan tänka sig att ge barnet en örfil om den gör "fel" inte är en fara? Tydligen. Sen om barnet växer upp med dåliga föräldrar som inte kan ta hand om sina barn på ett eller annat sätt blir stökiga har de självklart en diagnos. Det är ju så vi i samhället löser våra problem. På enklast möjliga sätt. Vi sätter en diagnos på barnet som inte behöver annat än kärlek kanske och inte tänker vi på att denna diagnos kan vara totalt ödesdigert för barnet i framtiden. Men vad tror ni är lättast att säga? "Ditt barn har en diagnos, det är synd om barnet" eller "Det är er det är fel på, ni måste lära er att göra rätt med ert barn", tyvärr tror jag på det första. Vem finns till för barnen? Vem ser att ett barn far illa? Vem vågar anmäla detta? Oftast: ingen. Vi är fega för att anmäla för att vi vill ju inte själva bli anmälda och varför ska man lägga sig i andras liv...


Såg förresten ett bra program som faktiskt inriktade sig på föräldrarna. Blev verkligen berörd av det och ägna gärna en halvtimme till att se det.


Det finns ett ord som är så otroligt viktigt och det är CIVILKURAGE. Om fler skulle ha det tror jag att fler i samhället skulle må bättre. Våga säga ifrån när ni ser något hända som inte får ske!

Av nickel - 25 oktober 2009 18:27

Har inte skrivit på ett tag men det beror på att jag haft en del att tänka på.


Igår berättade en tjej för mig om en kvinna i USA som hade upptäckt att hennes son var pedofil. Polisen hade hittat en massa filmer i hans rum och i en av filmerna har han sex med en 4-åring i 5 TIMMAR! Detta var så sjukt att det är svårt att beskriva vad man känner när man hör något sådant. Många tankar och funderingar dyker upp. Något jag funderar på är hur han fick tag i den här stackars lilla flickan och vart var hennes föräldrar? Vad ser vuxna män i dessa små flickor? Känner de makt av att förstöra någons liv både fysiskt och psykiskt? Jag förstår inte och kommer antagligen heller aldrig kunna förstå hur man tänker som pedofil.

Av nickel - 18 oktober 2009 12:01

Jag anser att om man är 66 år när man skaffar barn så tänker man inte alls på barnet. Detta hände för några år sedan. Självklart kan hon bli 90 som alla andra men hur pigg är man när barnet är 13 och du själv är 79år gammal? Jag tycker det här med ålder när man skaffar barn har gått lite till överdrift. I värsta fall kommer barnet när som helst bli utan föräldrar. Helt naturligt av ålder och inte av sjukdom. Jag tycker faktiskt synd om barnet. Jag har sett fler än en gång vad det gör med människor att växa upp med en död förälder. Jag förstår att alla tycker jag är elak som säger så för att barnet måste få födas. Men detta hade ju inte ens kunnat ske naturligt. Jag tänker enbart på barnet. Förlåt.

Ovido - Quiz & Flashcards