Innan jag fick barn kunde jag tänka mig att man skulle kunna göra vad som helst för sina barn. Sen när Gawe kom vet jag att jag skulle göra precis vad som helst för honom. Jag älskar honom så otroligt mycket. Att han föddes är det bästa som hänt mig. Han var så efterlängtad. Det är så häftigt att barn har så stor personlighet redan när de är spädbarn. Nu måste jag sluta skriva eftersom Gawe vaknade nu.

Idag hittade två små trevliga överraskningar vid dörren. En tidning som jag fick i present <3 och ett vykort. Det är alltid trevligt med post. Lite synd att det bara är mail som gäller men men...

Snart ska jag nog lägga upp lite bilder från dopet. Har inte blivit av eftersom Anton har lagt över alla bilder på någon extern hårddisk och han har inte Windows längre. Men ska nog sätta mig med det någon dag :)

Idag satte jag mig en stund och satte ihop manuset jag skriver så allt är i rätt ordning. Det tod en liten stund men nu är jag äntligen klar i alla fall. Nu är det finslip och lite annat småfix, annars är jag klar :)

Det värsta med sorg är när det känns som om de aldrig har funnits. Det är skrämmande och känns väldigt konstigt. Hur kan man glömma någon man känt så länge? Men det gör man inte. Självklart inte. Jag tror mer att det är kroppens sätt att slappna av för en stund. Att slippa tänka på den delen av ens liv som inte är så positivt. Men det gäller att sorgen blir en del av oss och inte hela ens jag. Sorgen får inte ta överhand över ens vardag. Då är man nog väldigt farligt ute. Men jag tror att det är väldigt viktigt att få det ur sig på ett eller annat sätt. Jag vet många som skriver av sig. Jag är sån. Jag är inte negativ egentligen men när jag skriver kan man få ur sig allt vilket kan vara väldigt skönt.

Min bebis har lärt sig att ställa sig upp när han står emot något. Så ibland ställer han sig upp i sin säng och skrattar genom spjälorna som ser ut som ett vitt litet fängelse. Fast han klagar inte. Han ser ut att ha det riktigt bra därinne.

Jag är väldigt trött på alla egoistiska människor som bara tänker på sig själva och som gör allt de kan för attf få som de vill...

Vi var och såg inception igår. Det var mycket bättre än vad vi hade förväntat oss. Den var helt klart sevärd. Lite mycket "hej nu ska vi  skjuta så många vi kan" på vissa ställen men väldigt unik handling. Den handlade om människor som kan ta sig in i andras drömmar och därmed påverka dem/deras liv. Sedan får huudpersonen ett uppdrag. Det var lite kul när vi kollade på den för på ett par ställen visste jag vad det skulle komma för replik så jag viskade det till Anton innan de sagt det. Ska nog sluta göra så men kan verkligen inte låta bli. Tycker det är rätt kul när man har rätt sen. Lite udda hobby kanske ^^

Kollade hur folk hittar hit idag och upptäckte att ungefär hälften av alla förra månaden hade sökt på "smittar leukemi". Visste inte ens att jag skrivit om det. Trodde bara att jag hade skrivit om ärftlig. Hoppas bara inte att alla som sökt på det känner någon med leukemi...

Nu är vi sjuka alla tre i min lilla familj. Förkylning. Har aldrig nyst så mycket som nu. Oftast brukar man nysa 1-3 gånger. Nu är det 7-10 per gång. Sjukt jobbigt. Lillgrabben har feber också. Men nu har vi varit såna här ett par dagar så nu ska vi nog snart bli friska.

Häromdagen vandrade vi bort till stadens lekland. Vi hade aldrig varit där innan så vi tänkte mest kolla. Min man och jag fick stora ögon när vi kom in där. Varför fanns inte det när vi var små undrar jag. Vi stannade väldigt länge och klättrade omkring med Gawe. Snacka om att man blev som ett barn på nytt.

Äntligen har min skrivkramp försvunnit. Den har suttit i alldeles för länge. Det är en stor hobby jag har men det har bara inte gått. Har haft många idéer. Till och med utarbetade idéer men det har bara inte gått. På två dagar har jag nu skrivit 79 sidor. Man får passa på när lillbusen sover.

Det är mycket som händer nu i augusti. Alla saker vi ska göra är roliga saker så jag ser fram emot augusti! Framför allt bröllopet vi ska på (min bästa vän ska gifta sig med min mans bästa vän). Har längtat väldigt mycket sedan jag fick veta att de skulle gifta sig och snart är dagen här ^^ Och jag tror minsann att de kommer ha en väldigt god tårta om det blir som jag anar ;)

Nu tror jag tyvärr att jag kommit på vad utslagen kommer ifrån. Jag är rädd att han är kattallergiker. Jag hoppas att jag har fel men det verkar inte bättre... Ska nog ringa vårdcentralen och be dem göra stickprov på just katt.

Min son har fått konstiga utslag i ansiktet. Hörde att en flicka i samma ålder också fått det (som han nyligen träffat). Hennes mamma trodde det var svinkoppor. När vi var hos doktorn igår visste han inte vad det var. Men jag trodde att det var en bra idé att googla hur det ser ut. Det skulle jag inte gjort och jag kan säga att det är INTE det han har. Av detta har jag nu lärt mig att man inte ska googla sjukdomar. Usch!