Senaste inläggen

Av nickel - 20 februari 2010 17:24

Just nu ligger min son i mitt knä och skrattar högt - och sover. Jag undrar verkligen vad en bebis kan drömma som är så roligt? Det är riktigt kul när han gör så. Det sägs att bebis drömmer redan i magen. Det måste ju vara om ljud och ljus som de kan uppfatta, något annat finns ju inte. Tror ju inte de drömmer om navelsträngen direkt.

Av nickel - 20 februari 2010 13:18

Igår när jag tittade på Let´s dance så pratade Stefan Sauk om ett barnhem som han hade varit med och startat. Han sa att alla pengar går oavkortat till barnhemmet om man skänker pengar dit. Äntligen var väl det första jag tänkte. Äntligen något man kan skänka pengar till som verkligen kommer fram och hjälper där det behövs och inte hos någon chef på ett kontor som har så mycket pengar att han aldrig kommer göra av med dem.


www.helpinghand.nu


Hur ofta får vi inte höra på nyheterna om olika hjälporganisationer som antingen fuskat till sig mer pengar än de sagt eller som helt enkelt inte ger mer än 10%?

Av nickel - 19 februari 2010 20:00

Det här är en riktigt mysig film som man blir glad av. Handlingen är lite väl uttjatad vid det här laget men det gör faktiskt ingenting. Det handlar om en man som blir 17år igen. Lite som filmen "13 snart 30". Vid en scen gör filmen dock lite parodi på precis såna här filmen och trots att det inte är med något nytt så sväljer man allt med hull och hår på grund av att de diskuterar att det faktiskt hänt tidigare i andra historier. Lite som i en del rysare där någon säger "jag kommer snart tillbaka" och någon säger "tänk om vi var med i en skräckfilm, då skulle inte du överleva". Eller när någon i en film säger "vi är faktiskt inte med i en film, det här är på riktigt". Trots detta tycker jag att den är riktigt bra.


Betyg: Riktigt bra kärleksfilm som helt klart är sevärd

8 av 10

Av nickel - 19 februari 2010 18:00

När en person  blir sjuk så handlar allt om partnern. Barn/ungdomar får oftast inte veta så mycket de vill och blir inte erbjudna samtal. Oftast blir änkor/änkemän erbjudna att gå i gruppsamtal. Det är inte alla barn/ungdomar som vill detta men jag tycker att det ska finnas en möjlighet om man vill. Kan inte sluta tänka på alla små barn som ska förlora eller har förlorat en förälder som alla glömmer bort. Ska ändå inte barnen prioriteras i samhället? Små barn kan ju må mycket sämre än vuxna för det kan vara svårt att ta till sig allt. Små barn ska inte behöva gå igenom en förälders död när de inte ens är myndiga. Men däremot kommer alla par att splittras förr eller senare, kall sanning men det är ju så. Jag tycker att det är oerhört viktigt att fånga upp alla barn som faktiskt också behöver någon att prata med. Barn har ofta djupare tankar än vad vi vuxna kan förstå.

Av nickel - 19 februari 2010 16:49


Det sägs att man går igenom olika faser när något tragiskt händer. Jag tror att det kan gälla många men absolut inte alla. Man är inte onormal bara för att man har andra faser man går igenom. Men detta är nog vanligast:



  1. Chockfasen

    Den här fasen brukar komma först. Allt känns overkligt och det är svårt att ta in och ta till sig att den man älskar är borta. Denna fas brukar inte hålla i sig så länge. Trots att jag inte var beredd på att min pappa skulle dö så gick jag aldrig igenom den här fasen. Direkt när mamma kom in i mitt rum och frågade om jag ville med till sjukhuset för att personalen sa att de tyckte det kunde vara bra förstod jag. Sedan när vi inte fick komma in i rummet direkt så blev det ännu verkligare. Innan kunde det ju handlat om att han blivit sämre.
  2. Reaktionsfasen

    Den här fasen kan vara i upp till flera månader. Man kan känna känslor som vrede, saknad, sorg, saknad, oro och övergivenhet. Jag känner väl att den här fasen aldrig riktigt försvinner utan att komma tillbaka när man minst anar det.
  3. Bearbetningsfasen

    Under den här fasen tänker man mycket på vad som har hänt men oftast ur ett nytt perspektiv. Händelsen blir en del av sitt liv.
  4. Nyorienteringsfasen

    Den här fasen gör att man känner att man kan gå vidare i sitt liv. Personen som är död kommer självklart alltid att finnas med en. Precis när någon dött så tänker man personen hela tiden men kan ibland tänka på andra saker i livet. I den här fasen tänker man på andra saker i livet hela tiden men kan ibland tänka på personen som dött. Man tänker på personen varje dag men det är inte det som dominerar ens tankar.

Av nickel - 19 februari 2010 15:57

Den här vintern har det verkligen varit mycket snö. Jag är en väldigt frusen person men jag har knappt tänkt på att det är snö precis överallt. Jag bryr mig knappt. Men nu har jag ju en liten person som tar all min tankeverksamhet. Men när man ska gå ut så tänker jag alltid på att han ska vara ordentligt klädd så han inte fryser. Detta brukar jag tänka så mycket så att jag glömmer helt bort att klä på mig själv. Brukar bara ha ett linne under jackan och totalt glömma bort vantar, mössa och halsduk. Huvudsaken är ju trots allt att han är varm och nöjd :) Även om jag känner mig dum varje gång jag glömmer bort mig själv...

Av nickel - 19 februari 2010 13:13

Inatt somnade inte vi förrän kl. 06.40 Då tänker nog många att det beror på vår son. Men nej. Han sov HELA natten. Jag vet inte varför vi var vakna så länge men ingen av oss var trötta. Det är vi däremot idag. Vääääldigt trötta.

Av nickel - 18 februari 2010 20:00

Detta är en film som inte liknar någon annan. Den är inte förutsägbar. Den helt egen. Denna film borde verkligen, och jag menar VERKLIGEN, koras till världens sämsta film. Jag erkänner att jag ibland kan ha dåligt tålamod när det gäller filmer men jag ger dem en chans. Den här filmen hade fått fler chanser 10 minuter in i filmen än vad jag gett någon annan film som man ändå sett till slutet. Jag gav faktiskt totalt upp på den. Men eftersom vi köpt den tänkte vi att vi snabbspolar och ser om den ändå skulle få någon handling. Men det fick den inte.


Vad den handlar om? Det vet nog knappt regissören men det enda jag hann uppfatta var en kamera som bokstavligt snurrade runt samtidigt som de gick med den så man blev yr och en kille som slog sönder en annans huvud. Och att då hela filmen gick från slutet till början. Det konstiga är att den här filmen har fått väldigt många priser för att den är så bra. Men det är väl inte första gången en film fått priser som ingen förstår bara för att den är "konstnärlig" när den egentligen bara är konstig.


Betyg: Värdelös rakt igenom.

-5 av 10

Skapa flashcards