När jag såg "Eclipse" (rekommenderas varmt) så kom jag att tänka på att en av vampyrerna har varit med i filmen "Tretton". Hon heter Nikki Reed och spelar Evie i filmen Tretton. Jag hade ingen aning om att hon skrivit manuset till tretton (på mindre än en vecka) eller att hon är bästa kompis med Kristen Stewart och varit vän med skådisen som spelar Jasper. Filmen "Tretton" handlar om hennes struliga tonårsliv.

Det är ett svenskt castingföretag som har fått uppgiften att hitta den nya Lisbeth Salander till Milleniumfilmerna som Hollywood ska göra. Det hade blivit så många som var intresserade att de hade varit tvungna att stänga annonsen de hade ute. Jag tycker nog att de ska ta Noomi Rapace men de ville tydligen ha ett helt nytt ansikte. Ska bli spännande att se hur de väljer att göra filmen, antagligen mer sex och mer action om man känner USA rätt...

Jag förstår inte hur det kan vara hög status att vara ett offer. Varför människor frivilligt väljer att gå genom livet som ett offer med inställningen "det är SÅÅ synd om mig". Självklart är det någon gång synd om alla men att alltid ha den inställningen känns lite patetisk. Framför allt om man gör det bara för att få som man vill. Det är skillnad om man har något bakomliggande som en depression eller liknande, men då är det en helt annan sak. Jag syftar på de som vill att det ska vara så synd om dem och som blir arga för val andra gör bara att de inte valde som de ville. Val man gör har kanske inte med hat att göra utan det kanske handlar om kärlek till det man valde?

Det var inte meningen att köra ett gnällinlägg men ville bara få det ur mig :)

Jag har inte varit aktiv här inne så mycket men det beror på att det inte finns så mycket tid längre :) Men det var väldigt roligt att se att så många är inne varja dag trots att jag inte har skrivit något. Ska försöka bättra mig nu i alla fall.

Det finns så många som har drömmar de tror är omöjliga att uppfylla men som alla runt omkring ser är möjliga. Om man är riktigt riktigt duktig på något så är det inte omöjligt att kunna fullfölja den drömmen man har om det. Det är synd att inte fler vågade satsa. Det finns nog mycket som vi gått miste om för att de personerna inte kände att de var tillräckligt duktiga. Så våga satsa på din dröm för vem vet om den går slår in

Nu tänker jag vara lika tråkig som alla andra och klaga på värmen. Men när jag står klockan kvart i elva på kvällen i en iskall dusch bara för att jag är för varm har det gått långt. Min älskade lilla son har inte varit glad alls idag. Det är för kvavt och varmt för en liten 6 månaders. Tillslut fick vi dra av honom alla kläder och lägga en blöt liten frottélapp på hans huvud. Det var det enda som fungerade. Kan tillägga att han hatar att vara utan byxor i vanliga fall.

Igårkväll upptäckte jag för övrigt en ny lek som min son totalt ÄLSKAR. När jag slutade så tog han i allt vad han kunde för att visa att han ville igen och igen och igen... Han såg helt lycklig ut! Han brukar se väldigt glad ut men det här älskade han verkligen. Så mer av den leken helt klart. Lär nog få stora muskler på armarna. ^^

(Vi flyger upp och ned, med vingar av stål, vi flyger upp och ned så mycket det går. Vi flyger hit och dit och runt i en loop, det blir en åktur med många vilda rop! Vi flyger upp och ner upp och ner)

Nu har vi börjat ta tag i planeringen inför dopet i alla fall. Vi har börjat bjuda in lite folk. Vi kanske ska ha mottagningen på Slottshotellet men inget är bestämt än. Vill helst inte vara där men vill gärna att det ska ligga nära slottet. Skulle ju kunna höra av sig till söderport och kolla...

Idag skulle vi fotat i studio men det får bli en annan gång. Är riktigt sugen på att gå ut och fota. Men nu ser allt rätt grått ut... Men det kommer nog.

Längtar så till sommaren. Vill så gärna ut och elda! Har längtat efter det så länge. Kunde ju inte göra det alls förra året... Ville ju inte riskera något. Men i år så! Har en kul fotoidé jag snart tänkte försöka mig på...