Vi lever år 2009. Fortfarande kan en del inte ta ett enkelt "nej". Det är helt otroligt. Det värsta är att en del säger att männen "inte kan hjälpa det". De som säger detta måste tycka att män inte har hjärna att tänka med och att de är som djur med såna drifter att har det gått för långt går det inte att stoppa dem. Ska kvinnor behöva köpa skydd att ha på sig varje gång de går ut för att inte bli våldtagna? Jag kommer ihåg när jag såg "antivåldtäktskondomen" första gången för flera år sedan. Första tanken var "vad bra att vi kvinnor äntligen ska kunna skydda oss" men sedan börjar man ju fundera på om dessa kommer missbrukas. Tänk om en kvinna blir arg på sin sambo men inte låtsas om någonting. Sedan använder hon denna kondom med krokar utan att han vet om det. Men man får väl ändå hoppas att ingen gör så. Men det finns ju människor som kan gå hur långt som helst för att skada en annan människa...

När jag fick reda på att min pappa hade cancer blev jag knappt orolig. Jag var 16 år och det var något som sades i förbifarten och vad jag kände det som, väldigt lättvindigt. Jag tänkte att de flesta överlever ju så det är nog ingen fara. Senare samma dag skulle jag på en julfest. Jag bröt ihop inne på en toalett och två av mina vänner försökte trösta mig. Jag fick en känsla av att jag ljög om något och en känsla av att jag lurade mina vänner för att få uppmärksamhet. Det var ju så klart inte så men min hjärna försökte nog lura mig. Jag ville inte bli tröstad för jag ville inte att det skulle vara så att jag “lurade” dem. Det kändes som att min pappa ändå skulle bli frisk så varför skulle jag sitta och gråta? Det var väl onödigt? Sen att två av mina vänner tyckte synd om mig när han ändå skulle överleva kändes ju bara som en lögn och som att jag var elak mot dem. Men det var ingen lögn. Det var ingen lätt sjukdom. Det var värre än jag någonsin trott.

Satt och kollade runt på Aftonbladet.se och hittade en artikel som berörde mig väldigt mycket. Den handlar om en flicka som dog i cancer. Mamman skrev lite om kampen mot cancer. Den kampen är så fruktanvärt många som gårr igenom. Den är hård och orättvis. Även om jag inte känner något barn personligen som gått igenom det här kände jag så väl igen mig i det som stod om att barnen inte fick ta hem några kompisar. Första gången jag skulle träffa min svärfar, som också hade leukemi, kommer jag ihåg att man inte fick gå nära honom på grund av smittorisken. Jag var ofta livrädd att jag skulle ha en förkylning på gång så han skulle bli smittad. En förkylning kunde ju innebära döden för honom. När jag läste artikeln funderade jag på hur man som förälder klarar av att ta hand om sina andra barn, men det är väl något man helt enkelt måste. Men mitt i detta helvete måste man inte bara få sörja själv utan man måste trösta hela sin familj. Föräldrar är starka varelser helt enkelt.

Läste precis om en kvinna som dog på grund av en magoperation. Tyvärr vet man ju om att risken finns att man inte överlever om man gör just en sådan operation. Men just i detta fallet verkade det handla om att de kom åt kroppspulsådern. Jag hoppas verkligen för familjens skull att det inte var läkarnas fel. Jag tror att det är lättare att ta sig igenom sorgen om man vet att det som hände inte hände på grund av en miss. Jag vet själv att när någon dör så undrar man om någon i världen kunde gjort mer och det är en väldigt jobbig känlsa som kan ta tid att ta sig igenom. Tänk då om någon faktiskt kunnat göra mer...

Blev precis riktigt glad när jag loggade in på min insamling "Cancerns barn" och upptäckte att min underbara vän Josefine hade skänkt pengar dit. Tack så jättemycket Josse! Om det fortsätter i den här takten skulle det bara ta runt ett halvår innan vi skulle samlat ihop 10 000kr! Det är kanske lite väl positivt att tänka att så många skulle skänka till just min insamling men man måste ju vara positiv.

Läste idag om detta uttjatade influensavaccin som kommit. Jag tillhör en av riskgrupperna och skulle alltså få vaccinet bland de första. Men jag hörde att det innehåller kvicksilver! Vår regering vill totalförbjuda det och antagligen inte helt utan en anledning? Detta gör mig väldigt orolig med tanke på alla gravida där ute som tänker ta vaccinet. Tänk er ett litet foster som är mitt uppe i sin utveckling som få en dos kvicksilver som dessutom är farligt för vuxna i vanliga fall. Om man frågar barnmorskor ifall någon vet om det kan ge skador på fostret så vet de inte! De vet inte men ändå måste de rekommendera det till alla gravida. Pratade med en kvinna som arbetar som barnmorska och jag frågade ifall hon skulle ta det själv om hon var gravid. Hon visste inte vad hon skulle svara, men antagligen nej sa hon. Trots det att hon precis innan sagt att alla gravida rekommenderas att ta det (hon sa att de som från början sa att de skulle säga detta till alla gravida vägde nyttan och skadan det kan medföra om man inte tar det). Jag vet att det är hennes chef som sagt till henne att hon måste säga så till alla men det måste vara svårt för alla barnmorskor som är emot det att rekommendera det när man inte ens vet vad det gör med fostret. Det enda jag vet är att barn som växer kan skadas av kvicksilver och att små barn inte ska vaccineras. Konstigt då att man ger det till gravida som faktiskt bär på ett litet barn inom sig. Jag kan inte låta bli att tänka på Neurosedynskadade barn. Är detta det nya Neurosedyn? Läkarna sa att det var helt ofarligt att ta det ofarliga sömnmedlet och gav det till gravida. Sedan vet väl de flesta av oss vad som hände. Så frågan är vad detta nya läkemedel kommer leda till. Det är det ingen som vet. Det kanske inte skadar fostret utan hjälper mamman att inte bli sjuk. Men vågar man chansa?

Snart ska jag iväg och spela lasergame. Ska bli väldigt roligt. Först ska bara jag och en kompis hämta upp min man på hans nya jobb.Tänkte bara skriva om det här innan jag går:

Häromdagen läste jag på aftonbladets hemsida om en liten flicka som blivit våldtagen av tre killar på en rast. Killarna var 12-13 år gamla och flickan var 10år. Jag blev väldigt chockad, arg och ledsen när jag läste detta. Jag förstår inte hur det kan gå så långt i den åldern. Man kan inte hjälpa det när man börjar fundera på hur detta hade kunnat förhindras innan. Killarna har ju förstört hennes liv och de är för unga för att straffas. Man undrar hur killarna tänkte? Varifrån fick de idén? Jag lider väldigt mycket med flickan och hennes familj. Tänk er själva att tre killar nu har satt skräck i varje förälder som har barn på den skolan och säkert alla andra föräldrar som läst om detta. På senaste tiden har allt fler unga börjat begå fler vidriga brott. Kanske är det så att de alltid gjort det men vi inte fått veta, vad vet jag, men fruktansvärt och oacceptabelt är det i vilket fall som helst. Jag undrar hur killarnas föräldrar tänker? Lider faktiskt med dem också...

Någon som har en fundering på hur man i framtiden kan gå tillväga för att förhindra att såna här saker får ske?

Idag startade jag en insamling som heter "Cancerns barn". Har "redan" samlat in 50kr. Än så länge är det inte så mycket men det är i alla fall en start. Det kanske man inte ska berätta men det var min stöttande mamma som gav de första slantarna.

Så här står det som inledning till insamlingen:

"Inget barn ska behöva gå igenom en förälders död. Många som dör i cancer lämnar barn efter sig som är trasiga i själen och som måste genomgå något som inget barn ska behöva göra. Genom att skänka pengar till Cancerfonden hjälper ni inte bara sjuka utan familjer och anhöriga också.

SMS:a BESEGRA 1898 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym."

Så om ni känner att ni kan avvara er 50kr så skicka dem gärna till min insamling.