Jag har funderat lite på känslan man kan ha av att inte räcka till, när man känner den där orosklumpen i magen så fort man blir osäker, jag tror många vet vad jag menar. Man känner sig oälskad och osäker på tillvaron. Den där känslan av att precis varenda människa i hela världen är bättre på allt än man själv. Jag tror att det är fler än man tror som faktiskt känner så. En del låtsas tycka precis tvärt om, och ibland blir man lurad och tror att de tycker så men när man kommer innanför skalet märker man hur fel man hade. Sen finns såklart de där som vill ha uppmärksamhet och låtsas tycka att de är dåliga fast de vet hur bra de är bara för att folk ska skryta med dem. De flesta som är blyga och osäkra tror jag någon gång blivit beskylld för att vara en sådan person. Man säger det man tycker, att man faktiskt tycker det inte är bra det man har gjort och då kommer folk och säger att man fiskar efter komplimanger.

Måste säga att jag diggade Maldivernas regeringsmöte. Om vi i resten av världen inte gör något snart kommer de hamna under ytan, bokstavligt och det var så de hade sitt möte. Under vattenytan. De kanske ville förmedla lite skämtsamt att om de sjunker är det just där de kommer få ha alla sina framtida möten. Det är väldigt dyrt att åka dit men visst skulle man vilja dit och dyka innan det är för sent. Eller ja, vattnet finns ju kvar men svårt att ha semester på en flotte för att semestermålet ligger under ytan.