Detta är en film som inte liknar någon annan. Den är inte förutsägbar. Den helt egen. Denna film borde verkligen, och jag menar VERKLIGEN, koras till världens sämsta film. Jag erkänner att jag ibland kan ha dåligt tålamod när det gäller filmer men jag ger dem en chans. Den här filmen hade fått fler chanser 10 minuter in i filmen än vad jag gett någon annan film som man ändå sett till slutet. Jag gav faktiskt totalt upp på den. Men eftersom vi köpt den tänkte vi att vi snabbspolar och ser om den ändå skulle få någon handling. Men det fick den inte.

Vad den handlar om? Det vet nog knappt regissören men det enda jag hann uppfatta var en kamera som bokstavligt snurrade runt samtidigt som de gick med den så man blev yr och en kille som slog sönder en annans huvud. Och att då hela filmen gick från slutet till början. Det konstiga är att den här filmen har fått väldigt många priser för att den är så bra. Men det är väl inte första gången en film fått priser som ingen förstår bara för att den är "konstnärlig" när den egentligen bara är konstig.

Betyg: Värdelös rakt igenom.

-5 av 10

Skrev med en kvinna idag på ett forum om en av de värsta sakerna som finns. Hon kommer snart att dö och nu undrade hon hur man berättar för barnen. Det måste vara så oerhört svårt att veta att man ska lämna sina barn och sin man och ändå försöka ha styrkan att trösta dem under tiden. När man pratar med barn är det ju viktigt att inte använda ord som "somna in" eftersom det kan vara skrämmande och göra att barnen får svårt att somna då de kanske kommer tro att de själva inte kommer vakna mer.

Jag tycker att det är viktigt att prata med sina barn även om de inte är små. De undrar också vad mamma/pappa tänker om sin sjukdom, hur illa det egentligen är och om framtiden. När min pappa var sjuk kommer jag ihåg att det jag inte vågade fråga honom någonting om sjukdomen mer än om han hade ont eller så. Jag var rädd att göra honom mer ledsen eller att visa att jag var ledsen inför honom. Självklart tänkte han på detta hela tiden men man ville ändå inte... Det är svårt att förklara men det var kanske så att om ingen pratade om det fanns det inte på samma sätt. Man ville hela tiden vara stark för hans skull.

Idag blir vår älskade son 2 månader. Det är ganska svårt att förstå att det var så länge sedan ändå sedan man åkte in till förlossningen samtidigt som man inte kommer ihåg när man inte hade barn. Kommer faktiskt knappt ihåg hur det kändes att vara gravid.

(Älskar dig av hela mitt hjärta...)