Vanligtvis gillar jag mest rysare där det är levande människor som skrämmer andra, inte spöken eller utomjordingar eller nåt sånt. Men den här är trots det en av de läskigaste filmerna jag sett. Jag älskar den udda handlingen om buktalardockor och regissörens mani på rött. Filmen har inte så starka färger utom just allt det röda. En riktigt bra rysare att krypa ihop till intill någon man gillar i soffan. Filmen handlar om en gammal sägen om en kvinna som inte hade några barn utan bara dockor. Folket i staden trodde hon hade mördat en pojke efter att han ifrågasatt henne. Han menade att man såg att det var hon som pratade och inte buktalardockan. Efter anklagelserna mot henne skär de av hennes tunga och hon dör.

Betyg: Riktigt sevärd

9 av 10